Hej bloggen.
Ligger just nu i Daniels säng och har cp ont. Har min period. Tankar som har funnits i mitt huvud dom senaste timmarna:

Det är för varmt.
Låt mig dö.
Varför?
Det är för kallt.
Rör mig inte.
Varför föddes jag överhuvudtaget?
Önskar jag var kille.
Jag är trött.

Det och lite mera. Yaay, älskar livet just nu! Räknade innan ut att jag sammanlagt har haft mens ungefär 48 veckor vilket nästan är ett år. (52 veckor) Så folk nu vet ni det. Ha en fin torsdag.

Mig och Zebastian på bild <3

Ligger här i sängen och vill bara ligga och dra mig i minst en timme till men nej plikten kallar...

Har två lektioner idag och efter det så åker jag till Halmstad. Har jag tur så får jag även min dator. Men nu måste jag upp och göra mig i ordning.

Just nu = hatar alla människor!
Okej inte alla men dom flesta. Dom är irriterande och korkade. Bara deras existens stör mig...
Finns en massa exempel på varför jag tycker som jag gör men tänkte korta ner det till en liten lista:

1. Jag måste prata med dom och lyssna på deras korkade tankar och onödiga liv.
2. Dom ska alltid ha en synpunkt på mig, mina tankar och mitt liv.
3. Allt dom gör är bara störande.
4. Jag måste känna deras lukt (inte så värst jobbigt om dom har en god parfym)
5. Dom tycker alltid att jag ska bete mig på ett viss sätt och blir sura om jag inte behagar dom.
6. Folk som bara hör av sig när dom behöver något.
7. Dom beter sig som svin och tror att det går att bara vandra tillbaka in i mitt liv när dom känner för det och allt ska bli som vanligt.
8. Dom vägrar inse att dom kan ha fel.

Och bla bla bla. Nu ska jag försöka få tag i ett arbete som min kompis har på sin dator. Åååh denna teknik! Hehe...

Jag har aldrig någonsin haft något som heslt större komplex över något med min kropp. Det är klart att det alltid funnits en del saker som jag aldrig har varit 100% nöjd med, mina ögonbryn t.ex Men jag har aldrig mått särkilt dåligt över min kropp. Vissa dagar har jag själv klart hata allt med mig själv men alla har dåliga dagar.

I sommras trivdes jag som bäst med min kropp. Jag åt vad jag vill, hur mycket/lite jag ville, när jag ville och mådde helt otroligt bra. Jag kunde äta chips flera kvällar i rad utan att tänka på det överhuvudtaget. Röra på mig när jag ville och slappa hur länge utan att må dåligt. Jag mådde helt enkelt underbart i mitt eget skin. 

Men sen föll allting samman...

Det började väl mest med att när jag flyttade till malmö gick jag helt plötsligt upp väldigt snabbt. Det var så jag började tänka på det. Åt en lite mindre måltid för att dra ner på det som jag hade gått upp. Sen blev det att jag åt mindre och mindre ju sämre jag började må. Rösterna blev högre och högre. Du är inte bra nog. Inte smal nog. Inte smart nog. Inte vacker nog. Inte bra nog. Och sen var det allt som fanns bakom mitt pannben. 

Jag vet att jag inte är tjock men när det väl har blivit ett system, tankar som alltid ligger i bakhuvudet är det svårt att slita sig loss. Jag har inte slutat äta men får alltid en sådan ångest när jag gör det. Jag äter mindre nu och tänker på det mer än innan. När jag mår dåligt äter jag inte överhuvudtaget. Matlusten försvinner och det känns som att min kropp sväller bara för att jag kollar på maten.

Jag har aldrig riktigt känt att jag är smal, inte super snygg heller. Jag har en bredare kroppsbygnad än både min syster och mamma och har alltid varit lite större än dom. Så jag aldrig känt mig smal men jag vet att jag inte är tjock heller. Jag skulle nog bara vilja få känna den känslan någon gång, att jo jag är nog riktigt smal ändå... 

I julas var jag riktigt sjuk och gick ner en massa i vikt. Vilket en del märkte och jag älskade att höra frågan "har du gått ner i vikt?" Jag tror jag skulle döda för att få känna den känslan just nu. Jag behöver inte vara smal, jag vill bara känna att jag är det.

Jag tror det är svårt för folk på utsidan att förstå, det är svårt för mig själv att förstå vad som egentligen händer. Men det är röster i mitt huvud som säger åt mig att inte äta. Ord som ger mig ångest varje gång jag sväljer. Monster som krigar på insdian av mig själv. Dom river och klöser mot min kropp. Jag måste vara perfekt.

Kom just hem, tyvärr måste jag tillbaka till skolan igen klockan två för att gå på min sista lektion.. 

Är helt sjukt trött men har bara imogron kvar då jag börjar elva och har två lektioner sen är jag ledig från torsdag till söndag. Så det kommer nog gå ^^ Sen har jag skola måndag och tisdag sen är jag ledig onsdag till söndag. Sjukt skönt! 

Den mesta lediga tiden kommer spenderas i halmstad iaf och det kommer att vara så grymt skööööööönt! 

Nu ska jag äta tårta :)